Att det tamefaan alltid är så... Jag kommer nog dö med den stämpeln som "den underbara kompisen" aldrig kommer jag få vara den där andra.. den där underbara flickan som killar vill ha.. eller som nån är stolt äver och presentera till min kompis som detta är tjejen jag vill ha.. och få låta nån annan få ta stämpeln som detta är min underbara kompis.. men NEJ.. aldrig aldrig aldrig kommer det hända.. jag kommer alltid vara den där ungly fat friend som ränner runt med sin snygga läckra kompis som bara alla killar dreglar över och vill ha.. :( är så jävla less.. vad är det för jävla fel på mig?? varför vill ingen kille ha mig?? är jag verkligen så hemsk? eller så ful?? ska jag behöva banta ner mig 15 kilo och klä i rosa och bli en sån där fnizz och kjam tjej bara för att NÅN ska titta åt mitt håll?? *suck* Kan lika bra gå runt med en pappers kasse över skallen... kanske folk slipper få kväljningar när dom ser mig... Antingen när jag hittar nån så är dom bara ute efter sex eller så gör dom nå dumt och måste lämna landet eller nått.. är så jävla typiskt.. min karma är verkligen skit... fattar inte vad det e jag gjort som fått den att bli så dålig..
Visst jag vet att jag konstakt ältar om den där mannen men jag trodde verkligen att jag skulle få honom.. och när frugan kom in i rummet och berättade vad han sagt till henne om mig så vart jag som alldeles över lycklig och trodde att JA NU JÄVLAR är det äntligen min tur.. men.. Nopp.. inte det.. har nu varit singel i snart 5 år.. så nått fel måste det ju vara på mig.. frågan är ju bara vad det är.. vad är det för fel på mig eftersom INGEN vill ha mig?? och nej det är inte bara i mitt huvud.. okay visst det finns 1 som vill ha mig.. men han har inte alla hästar i stallet och han är jag inte intresserad av alls.. *suck* och så är det ju alltid.. men men jag antar att jag helt enkelt får leva med stämpeln som "kompisen"
är ju bättre än inget antar jag... Minns 1 gång för massor med år sen.. jag och en väldigt nära vän till mig satt på en pizzeria/restaurang nere i sthlm och drack lite.. vi måste ha varit runt 18.. och hon har alltid varit den där tjejen som alla killar vill ha och jag var som vanligt den där kompisen som alltid var med henne.. (>_<) så kom han fram till vårt bord.. och pekade på min tjej kompis och sa henne blir man tillsammans med. och hon lyste upp och vart alldeles till sig TILLS han pekade på mig och sa men dig.. dig gifter man sig med.. och då vart hennes ögon svarta... och jag vart alldeles stum.. för det trodde jag väl aldrig på denna jord att nån skulle säga om mig när hon vackra kvinna satt framför mig.. men varm vart jag i hjärtat.. och dom orden har alltid sen dess surrat runt i skallen.. men nu.. nu börjar dom svagna och jag tror inte på dom längre... jag tror nu att jag alltid kommer få bli och vara the fat ugly friend.. och kommer alltid få höra från allt och alla du din kompis.. faan va snygg hon är.. är hon singel??.......................
En vacker dag kanske jag får vara den där snygga kompisen som killar frågar om jag är singel till min kompis....
Spend all your time waiting for that second chance
For the break that will make it ok
There's always some reason to feel “not good enough?
And it's hard at the end of the day
I need some distraction, oh beautiful release
Memories seep from my veins
They may be empty and weightless, and maybe
I'll find some peace tonight
In the arms of an Angel, fly away from here
From this dark, cold hotel room, and the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage of your silent reverie
You're in the arms of an Angel; may you find some comfort here
So tired of the straight line, and everywhere you turn
There's vultures and thieves at your back
The storm keeps on twisting, you keep on building the lies
That you make up for all that you lack
It don't make no difference, escaping one last time
It's easier to believe
In this sweet madness, oh this glorious sadness
That brings me to my knees
In the arms of an Angel, far away from here
From this dark, cold hotel room, and the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage of your silent reverie
In the arms of an Angel; may you find some comfort here
